Upp och nervända världen

Citat från en judisk man från Ungern i dokumentären ’The Last Days: ”Människor undrar: ’Hur kommer det sig att vi inte gjorde något’. Vi flydde inte, vi gömde oss inte. Men, saker hände inte plötsligt. Saker hände väldigt långsamt. Så varje gång en ny lag kom, eller en ny restriktion, sa vi ’ok, bara ännu en sak. Det blåser över’ När vi var tvungna att bära den gula stjärnan för att röra oss utomhus började vi oroa oss.”

”Lagen är ingen moralisk kompass. Människorna som gömde Anne Frank bröt mot lagen. Människorna som dödade henne följde den.”

* * *

Våren 1998 var jag med i en då nyskriven musikal om Anne Frank som spelades på Södra Teatern och Cirkus i Stockholm. Jag spelade hennes äldre syster Margot. Det var ett helt projekt som syftade till att minnas förintelsen och alla medverkande gick djupt in i ämnet.

Sen dess har jag ofta undrat vem jag skulle varit, och hur jag hade handlat, om jag levt då; under den smygande omvandlingen som förvandlade en skör, men demokratisk, republik till totalitär regim på förhållandevis kort tid? Hur hade jag reagerat på den långsamma rädsloprogrammeringen som användes för att träna människor att överge sin grundmoral och istället börja se vissa i samhället som ’smutsiga’ och ’farliga’ och bli tysta medlöpare till regimen…?

* * *

Klipp till: Hösten 2005, då jag jobbade på en liten teater nånstans i Sverige. Ensemblen var liten, jag och två skådespelare till. Regissören influgen speciellt för projektet. Det började bra. Regissören var charmig och positiv, vi var taggade. Men snart började problemen. Utvecklingen gick smygande. Egna idéer och tankar togs inte emot väl. Minsta synpunkt på det nyöversatta manuset eller förslag på ändringar utlöste snart raseriutbrott. Stämningen i lokalen gick att skära med kniv. Regissörens charmiga mask krackelerade och gled av… Ingenting funkade. Han hade ingen koll men skyllde på oss. Glidningen blev tydlig. En glidning in i totalitarismens mekanismer… Eftersom han kände teaterledningen sen tidigare var han ofta uppe på kontoret och delade sin version av det som skedde. I hans version låg all skuld till att det inte funkade på mig och en av de andra skådespelarna. Han gjorde upp till ner och ner till upp. Den frustrerade ledningen kom ner till teatern ett antal gånger och ’tog oss i örat’. Repetionerna blev en mardröm. Jag grät varje kväll och tvivlade ofta på mitt förstånd. I smyg nästan ’letade jag efter de dolda kamerorna’. Allt var så absurt. ’Detta kan inte vara sant’, tänkte jag. ’Hur kan vi gå med på det här?’ ’Hur hamnade vi här?’ Jag ville hoppa av, men ville samtidigt inte ge upp och låta lögnen vinna och kanske, helt orättvist, färga mig för resten av min yrkeskarriär… Jag satt som i en fälla.

Men så en dag råkade jag hamna ensam med producenten i köket. Jag tog jag mod till mig, satte allt på ett kort och berättade min syn på situationen. Under några svindlande ögonblick, som kändes som timmar, såg jag hur han försökte omfatta vad jag just berättat: Att det han trodde var upp var ner och att ner var upp. Kugghjulen snurrade i hans huvud. I ett skört ögonblick stod allt still. Jag höll andan. Skulle han tro mig? Det gjorde han! Det kändes nästan ofattbart… Något måste har skavt i honom och min berättelse gjorde plötsligt allt tydligt och fick saker att falla på plats.

Styrelsen och facket kallades in till ’stormöte’ på scenen. Jag fick uppgiften att förmedla min syn på situationen till regissören inför övriga församlade. Fullkomligt lugn av iskall vrede vände jag mig till regissören och började prata. Nästan overkligt samlad och saklig.

Då såg jag den: Sprickan. Den lilla sprickan i ’trevlighetsmasken’ han satt på sig inför de inbjudna gästerna. Den blev allt större ju mer jag pratade. Och så….rasade hela fasaden. Plötsligt flög han upp i ett magnifikt raseriutbrott och började tåga fram och tillbaka på golvet, tuggandes fradga. (Ja, på riktigt. Jag lovar. Han hade fradga i mungiporna.) Jag kommer aldrig att glömma uttrycket i ansiktet på den inbjudna styrelsemedlemmen, f.d. aktiv i Teaterförbundet. Jag insåg att jag fick bevittna det som brukar kallas ’att tappa hakan’: Hen bara satt och gapade inför den absurda föreställningen han bjöds på… Jag var fortfarande kolugn, satt blickstilla på min stol och iakttog allt detta. Men inombords applåderade jag. Och tänkte: ’Fortsätt gräv, kära Regissör, gräv, gräv, gräv din grop riktigt djup’. Och det gjorde han.

Därefter skeppades han tillbaks dit han kommit ifrån och vi övriga fick skrapa ihop det som var kvar av oss och föreställningen och, på något sätt, göra oss redo för premiär. Det blev aldrig nån helljuten föreställning. Men vi hade överlevt. Och jag hade stått upp för mig och för oss och, faktiskt; sanningen. Och jag hade fått en stor gåva: En grundkurs i hur en totalitär regim blir till och förgör sig själv. I miniatyr och i koncentrat.

* * *

’Inversion’ kallas det på engelska. ’Omkastning’. Det psykopatiska sättet att vända upp och ner på allt, så att ljust blir mörkt och upp blir ner. ’Gaslighting’ är ett annat begrepp som dyker upp i tanken: Det psykopatiska sättet att långsamt förvränga verkligheten för en annan människa och samtidigt hävda att den som märker och ifrågasätter glidningen är den som är galen…

I det rådande samhällsläget får människor som ifrågasätter ’den officiella berättelsen’ andra namn: ’Konspirationsteoretiker’ är ett populärt begrepp som verkar klistras i pannan på, i stort sett, varje bekymrad medborgare som tänker själva, undersöker sakernas tillstånd och vågar ifrågasätta alla märkligheter som sakta normaliseras. Ett bekvämt sätt att själv slippa ta ansvar, tycks det mig, för alla som inte orkar möta det som faktiskt sker och använda kritiskt tänkande. Eller varför inte den klatschiga termen ’antivaxxer’… ? Eller ’högerextremist’, som slängs omkring lite här och där? Just nu gärna om människor som ifrågasätter det rådande narrativet kring det som nu ritar om världen… När och hur blev det så? Omöjligt att säga. Glidningen har varit subtil.

För i mina ögon är det faktiskt helt förbluffande att inte fler reagerar och tänker; ’..Hmm.. är det verkligen en bra idé att införa s.k. ’vaccinpass’ och dela upp människor i två olika ’klasser’ i samhället? Oavsett var vi står i frågan om själva injektionerna och hur vi själva valt, och väljer, att göra. För det är varje människas lagstadgade rätt att få göra det valet. Enligt vår grundlag, De mänskliga rättigheterna och Nürnbergkoden bl.a.

Och att detta sen ska finnas i våra digitala register, och påverka allt vi gör? För mig blir det ett kusligt steg mot Kinas kontrollsamhälle, med ansiktsigenkänning och poängsystem. Eller Sydafrikas forna Apartheidsystem. Eller…Nazityskland? Där vissa människor långsamt blev paria och till slut fick bära sin ’status’ som en symbol fastsydd på kläderna. I vår kultur idag en skrämmande symbol för förtryck och fasa.

Det låter kanske drastiskt, och vissa verkar bli djupt upprörda över blotta tanken på att någon kan jämföra utvecklingen nu med den som föregick Nazityskland, men då missar de att det är vägen dit vi pratar om. De små, små stegen… Det började inte med ’Den slutgiltiga lösningen’. Den var det fasansfulla slutet på en långsam massprogrammering av ett helt folk.. Det började med en subtil glidning… Ingenting händer någonsin på samma sätt två gånger, men mekanismerna är de samma. Bara i ny kostym. Medlen som används: Propagandan. Censuren. Uppdelningen av människor i ’rena’ och ’orena’. Den långsamma glidningen in i att normalisera tidigare helt otänkbara beteenden.

Ingen som inte varit med om Förintelsens fasor eller andra ofattbara brott mot mänskligheten och enskilda människor kan någonsin förstå vidden av skräcken och lidandet och det sista jag vill är att göra förenklade jämförelser som riskerar att låta respektlösa. Men det jag känner så starkt är att det bästa sättet att hedra offren för totalitarismens fasor är att lyssna på dem och därigenom förhindra att historien upprepar sig.

För frågan är: Är det dit vi är på väg, fast på en global skala, i en helt ny teknokratisk skepnad? Lydiga medborgare får, på regimens nyckfulla villkor, delta i samhället; resa, gå på gym och konsert, eller…behålla jobbet, röra sig fritt, få ut sin lön..? Samtidigt som de ’olydiga’; av samhället kallade ’smittsamma’ och ’farliga’, blir exkluderade. Till en början genom smutskastning, utstötning och censur. Som de häpnadsväckande uttalandena om ’ovaccinerade’ av ledare som Kanadas Justin Trudeau och Frankrikes Macron ger nutida exempel på. I förlängningen med mer drastiska metoder... Metoder som vi redan ser i länder som Österrike och Australien tex.

Nu har jag lärt mig vad det kallas, och börjat förstå mekanismerna bakom fenomenet: ’Mass Formation’; det obegripliga i att annars intelligenta och tänkande människor tror på den officiella, men totalt ologiska, ’berättelsen’ som pumpas ut via massmedia varje dag. Detta fenomen har, enligt Mattias Desmet, professor i klinisk psykologi vid Gent University, bl.a. beskrivits av den judiska, politiska filosofen Hanna Arendt: Masshypnosen som gradvis skapade 1900-talet totalitära stater eller inkvisitionen och häxprocesserna. Glidningen mot uppdelningen av befolkningen. Skapandet av ’Dom andra’. Gaslightingen. The Inversion. Att få hans briljanta förklaring gjorde att allt jag nu iakttar blev lite mer begripligt, men inte mindre smärtsamt.

Ja, smärtsamt, och fortfarande rätt obegripligt för mig: I mina ögon är det faktiskt helt makalöst att det har gått och blivit så, inte bara i de flesta s.k demokratier världen över, utan även här i ’trygga’ Sverige; att de som reagerar mot förtrycket och vill hjälpa människor med välgrundad information censureras, baktalas och smädas; att de som börjar vakna och reagerar på den långsamma glidningen MOT fascistiska tendenser nu, i många fall, buntas ihop MED högerextremister och nazister. Blir utsedda till ’de smutsiga’ och ’farliga’ av regimen och den ’massformerade’ massan? Och kanske det mest absurda: Blir kallade 'Själviska.’

Utan att kunna svara för varenda människa i det jag kallar frihetsrörelsen (för hur skulle jag kunna det), så är min personliga erfarenhet, efter närvaro på flera manifestationer det senaste året (för att faktiskt uppleva och se med egna ögon, bortom polariserande s.k. nyhetsrapportering i massmedia), att de flesta i denna mycket brokiga skara, verkar ha det gemensamt att de vill stå upp för ett demokratiskt och fritt samhälle med plats för alla... Just för att de oroas av de totalitära tendenserna i det rådande narrativet och styret. Jag kan bara utgå från min egen erfarenhet, och jag vet att detta självklart inte gäller alla, men de jag känner, och har lärt känna i denna rörelse, är medvetna och ofta andliga människor som brinner för enhet och kärlek.

Och då blir alla dessa åsikter om hur de s.k. ’vaccinvägrarna’ är ’nihilistiska högerextrema’ typer som sätter sin egen ’egoistiska frihet’ i första rummet, och inte tänker på ’det allmännas bästa’, båda smärtsamma och obegripliga, eftersom jag uppfattar det precis tvärt om: Att de är empatiska och modiga som vågar stå upp mot det som sker, trots all censur, smutskastning och omkastning av fakta de får utstå från myndigheter, massmedia och 'medmänniskor'.

Dessa 'fakta' som sägs luta sig mot den s.k. ’Vetenskapen' har istället visat sig tvivelaktiga, eftersom ekonomiska och politiska intressekonflikter är alltför vanligt förekommande i sammanhanget; t.ex. 'svängdörrar' mellan myndigheter, läkemedelsbolag och nyhetsbyråer. Sann forskning, däremot, är alltid oberoende, transparent, fri från dogmer och välkomnar ifrågasättande och det öppna samtalet. Därför blir det extra svårt att lita på 'Systemet' som fortfarande envist hävdar att allt detta handlar om ’smittspridning’ och ’hälsa’…..

För hur kan det handla om hälsa när det för länge sen visat sig att: Dödligheten aldrig har varit i närheten av en pandemi i ordets ursprungliga betydelse, (med ett virus som oavsett ’variant’ har en överlevnad på över 99 procent) Där det visar sig att alla restriktioner och lockdowns har gjort oerhört mycket större skada än det fruktade viruset. Där det sen länge finns många medicinska lösningar som censureras; flera mycket effektiva behandlingsprotokoll som skulle kunna bespara många, även i sårbara grupper, risken att ’hamna på IVA’ och ’belasta sjukvården’ vilket verkar vara det eviga argumentet för att upprätthålla det bristfälliga narrativet, som nu börjar knaka betänkligt i fogarna…Speciellt med ’Omikron’ som samtidigt som den visat sig vara mer smittsam också är mycket mildare. Inte en ’samhällsfarlig sjukdom’ utan helt enkelt en…rejäl förkylning. Som vi får lära oss leva med som vi alltid har gjort tidigare.

Jag har tänkt det från början och det är fortfarande en av de stora frågorna för mig: OM detta verkligen handlat om befolkningens bästa och sann hälsa, hur kommer det sig då att de modiga läkare, som har tagit fram enkla, billiga och effektiva behandlingsprotokoll med patentfria mediciner och räddat massor av människor, inte får komma till tals och sprida denna kunskap över världen? Utan istället blir misskrediterade, censurerade, hotade med att bli av med sin läkarlegitimation och samtidigt medicinerna blockerade? Behandlingar som sätts in tidigt i sjukdomsförloppet (på engelska; outpatient treatment) och därmed minskar behovet av sjukhusvård med alla positiva följder det har: Liv som räddas och sjukvård som slipper överbelastning… Några av läkarna och organisationerna i denna modiga skara är: Dr Peter McCullogh, Dr Paul Marik och Dr Pierre Cory från FLCCC. America’s Frontline Doctors, Länder och stater som tycks ha provat denna metod med stor framgång är tex: Den indiska delstaten Uttar Pradesh och Mexico.

Ja, allt detta sägs handla om vår hälsa. Om ’allas bästa’. Om att ’ta en för laget’. Och då är det ju intressant att notera att injektionerna vi pratar om varken har visat sig vara ’säkra’ eller ’effektiva’. Sprutorna har aldrig utlovat skydd för smitta och nu visar de sig vara långt mer ineffektiva än befarat. Att alla kan ’smitta’ och bli smittade’ är nu ett faktum och ingen annan medicinsk intervention i världshistorien har gett upphov till fler rapporter om biverkningar. Sammantaget. När läkaren, vaccinforskaren och innehavaren av de 9 första patenten på mRNA-tekniken, Dr Robert Malone, är kritisk till massvaccineringen av jordens befolkning, inklusive våra barn, är det kanske dags att börja lyssna..?

Så vad handlar det då om? På en är nivå är säkert makt och pengar inblandat. Men mitt korta svar är: Kontroll. På det ideologiska planet skymtas en idé om att någon sorts teknokratisk världsstat skulle vara svaret på alla våra problem. I mina ögon är det bara att se sig omkring i världen och se alla ’demokratiska’ länder som nu tagit de första stegen mot totalitärt styre: Australien med sina interneringsläger, smittspårning och inspärrning av friska människor och polisvåld mot de egna medborgarna. Österrike med karantän för ’ovaccinerade’ och stundande tvångs-vaccinering. Nya Zeeland. Kanada. Storbritannien. Vissa delstater i USA… Och nu har Sverige, under samma förevändning som alla andra, tagit sina första steg mot de digitala pass som verkar vara ett av slutmålen för den globala teknokratstaten.

Är det ett sån värld vi vill ha?

Om inte så är det dags att vakna nu. Säga NEJ, dra en gräns i sanden och tillsammans börja skapa en ny. Bortom polariseringen med alla etiketter, konstruerade för att distrahera oss och låsa fast oss i en evig kamp mot varandra. (Höger-vänster, röd-blå, vit-svart, ’vaxxad’-’ovaxxad’, ja, listan kan göras lång…) och inse att på det djupaste planet är vi alla ett. Och med respekt för allas fria val och lika värde gå samman och skapa en värld vi alla kan leva i. De som redan vaknat och nu säger nej gör det för oss alla. Inte för att de är ’egoistiska högerextremister’ utan för att de ser vartåt de barkar och förstår att det handlar om att säga nej i tid. Inte bara sticka huvudet i sanden och åka med när kontrollstaten smygande rullas ut… Under illusionen: ’Bara-jag-lyder-lite-till-så-går-allt-det-här-konstiga-snart-över-och-allt-blir-som vanligt-igen’. Det var precis det som så många gjorde när 1900-talets totalitära stater skapades, en liten restriktion i taget… Och när människor insåg det så var det för sent…

Jag är inte intresserad av ’vi och dom’. Av att kasta argument på varandra. Jag vill stå upp för OSS. För oss alla. Oavsett var du står just nu och vad du valt att göra i allt som pågår. Jag vill stå upp för det mänskliga och för mänskligheten. Och det tänker jag göra oavsett vad jag blir kallad. För på andra sidan detta så tror jag att vi kommer att mötas. Och skapa den värld vi vill ha. Tillsammans.

Tillsammans som en mänsklighet för vår vackra planet och en ljus framtid.

Jag vet att vi kan.