Skalla dagen!

Skalla dagen, som Mia Skäringer brukar säga. Lite brutalt men kul.

Idag lyckades jag. Det är inte alltid det funkar. När jag har en dag av arbete hemma (som jag älskar) har dagen ändå en tendens att glida iväg och bestämma själv, kan jag tycka. Om jag inte hoppar på den bakifrån, brottar ner den och skallar den, vill säga. ;) Eller kanske iallafall tar ett fast tag om den och visar vem som bestämmer.

Idag blev det ordning. Sellerijuice, meditation, lite träning, solhälsningar, pilates och studsmatta och sen frukost med bl.a rödbets-och-lingonsmoothie. Ja jag vet. Hej vad käckt det låter. Men den där lilla morgonrutinen, i nån variant, vill jag ha och när jag får till den mår jag bra.

(För alla som direkt tycker att; ’Men herregud hur redig får man vara’, så kan jag dela med mig av att i somras var det inte lika redigt (Jag säger bara: Chips och rosé-fest…sen säger jag inget mer…) och under helgerna vill jag släppa lite, men det kom en punkt i slutet av sommaren när både jag och L kände att ’nu räcker det faktiskt med trams.’ Dags att lyssna på kroppen.

Och nu har jag börjat få rätsida på rutinerna. Alla de där små vanorna som sammantaget bygger ett liv och, förhoppningsvis, hälsa och välmående.

En annan sak som ingår i att skalla dagen, för mig, är att göra det jag gör just nu: Starta arbetsdagen med att skriva lite. Jag har smitit så länge nu men jag inser att det är nödvändigt. Jag har så mycket som snurrar i mig. Så många tankar, idéer, planer och drömmar och när jag inte lyssnar på dom och ger dom nån sorts kreativ utlopp, så tappar jag långsamt bort mig själv. Skavet inuti blir större och större och jag drabbas av olust och självförakt och till slut blir det ångest av det.

Under sommaren har jag bl.a. lyssnat ifatt (en bit) på podden Skäringer & Mannheimer, och även om jag inte håller med precis om allt (men mycket!) som dessa sköna brudar säger, så känner jag såå igen mig i deras känsliga och kreativa själar och i den där krocken med livet som dom ofta beskriver. (Och jag älskar ert mod och er öppenhet! Att ni vågar vara dom ni är, och tycka saker. Utan krav på perfektion. Uppfriskande och inspirerande! Och viktigt. Tack för det!)

Som en högsensitiv typ har jag spenderat mycket tid på att lära mig navigera i världen. Nu, med många års inre arbete, daglig meditation och en klok och kärleksfull man vid min sida, så känner jag att jag börjar hitta MITT sätt att möta världen, utan att tappa bort min känslighet. Jag börjar förstå hur jag funkar och hur jag ska hitta balans mellan min introverta och extroverta sida och hur jag ska återhämta mig när jag varit ute och vevat lite för mycket. (Ett annat uttryck jag lånar av Skäringskan. Tack! Älskar det.)

Så jädra skönt! Och idag tänker jag njuta av att jag fick till det. Dagen är nerbrottad och nu har jag skrivit av mig lite och ska ta tag i dagens första arbetsuppgift. Ja!

One down.