Midsommar

Midsommarhelg

Jag sitter vid mitt fönster och skriver, för första gången på länge. Utanför smattrar ett stilla sommarregn mot plåttaket. Nerifrån flygeln svävar vackra toner av Bellman upp hit; L övar för ett jobb nästa vecka. Det är Midsommarafton 2021.

Stillhet. Lugn. Glädje.

Jag känner sån enorm tacksamhet för…NU. Just nu.

Våren blev, plötsligt, enormt intensiv, efter all stiltje. Det tog ett tag att vänja mig vid tempot. Nu har det, tillfälligtvis, saktat av lite och jag njuter av pausen. Av helgen. Vi blir här hela midsommar. För oss själva. Ovant och skönt.

Jag märker hur mitt nervsystem lugnar sig och jag blir mer närvarande. Idag, och den här helgen, är min intention och min bön att vara just det: Närvarande. Våga sakta ner igen.

Under vintern och våren har jag gradvis tagits över av en mild besatthet: Att odla. Att hålla på med trädgård! Intresset har ju funnits länge och vi har, bit för bit, börjat skapa vår trädgård här. Men den här säsongen har jag växlat upp. En smula….ha ha.. ;)

Så varje ledig stund, framför allt den senaste tiden, har jag lagt på att så, plantera om och ut, gräva och rensa ogräs. Driven av samma oförklarliga energi som blåste igenom mig när jag gjorde vår första påskutställning och massor av smycken ville bli till. Härligt men utmattande.

Så idag vill jag bara vara. Jag har jobbat så hårt med framför allt köksträdgården och nu börjar den landa i något som mer kan upprätthållas och förskönas, inte grävas och byggas från grunden.

Nu vill jag verkligen ge mig tid att se vad som blivit till och arbeta med detaljerna. Idag vill jag plantera om pelargoner och plantera ut lite frösådda blommor där det går. Kanske jobba lite med en ny rabatt för snittblommor? Eller kanske inte. Kanske sitter jag bara på terassen, äntligen befriad från det flagnande räcket vi så länge velat ta bort, och lyssnar på regnet och super in allt liv omkring mig.

Kanske blir det i helgen jag vågar mig på inte bara den nya rabatten utan också den ’nygamla’ stackars perennrabatten som liksom ropar till mig varje gång jag går förbi….’Men jag då..?’ ’Snaaart’ svarar jag tillbaka. Snart ska du bli rensad och påfylld med ny jord och, förhoppningsvis, massor av blommor som redan väntar på ett ett nytt hem, trötta på sina trånga såbrätten och små krukor

Men utan stress. Utan push.

Idag, och i helgen, vill jag vara i stillheten, närvaron och tacksamheten.

Vila i tacksamhet över att få förvalta detta underbara ställe och vara ute i grönskan. Tacksamhet över att få skapa en trädgård här tillsammans med någon jag älskar, i samklang med naturen.

Idag ska jag ingenstans.

Jag ska bara vara här. I mig själv och i trädgården. Men min käraste, lilla Stina och naturen.

För just nu finns det ingenstans jag hellre vill vara.