NU
Provar att hedra mitt nya ’schema’. Ligger redan efter.. haha… Men allt detta är ju ett experiment. Mycket av det jag nu prövar nu i mitt liv har fallit på plats under många år. Ur många insikter.
Men detta att bestämma mig för lite regler både på ett ’fast’ och ’mjukt är sätt är lite nytt.
Det känns som de flesta har en släng av ADD nuförtiden. Eller ADHD som det tydligen heter nu, även för dem som inte har så mycket ’H’ i sig; alltså ’hyper’?
Jag har iakttagit mig själv de senaste åren. Kanske just de allra senaste, med den nya typ av stress som jag tror vi alla känt av, oavsett vilken syn på det rådande världsläget vi har.
Det här med fokus, alltså… Att liksom stanna HÄR. I det berömda NUET. Det tror jag vi alla mer eller mindre svårt för, och jag definitivt. Men de senaste åren upplever jag att det tilltagit. trots daglig meditation för min del. Meditationen gör enorm skillnad för mig, framför allt för min allmänna stresstålighet och förmågan att hantera oväntade saker. Men det jag märkt är att jag blivit ännu mer spridd i vardagen och att jag gärna vill zooma ut med skärm eller andra distraktioner. Trots att jag gjort ett rätt djupt, inre arbete genom åren och inte är rädd för starka, tunga känslor och känslouttryck. Men det är en sorts rastlöshet och oro eller olust som ligger där under ytan. En känsla jag inte riktigt vill ’hänga’ med.
Kan bara föreställa mig hur det är att vara barn och tonåring idag, med det bruset av information och skärmar som finns överallt. Såg det i mitt arbete med Dans för hälsa och känner enorm respekt och empati för alla unga i denna värld som gör sitt bästa för att navigera sig fram igenom alltihop.
Detta och andra insikter har fått mig att vilja titta närmare på det där med närvaro och fokus och om det är möjligt för mig att förena min längtan efter frihet och INGA ramar med mitt behov av struktur och VISSA ramar… En del av mitt ’oktober experiment’, helt enkelt.
Jag vill bli vän med nuet.
Jag vill både kunna hålla en tanke i huvudet och utför en intention till sitt slut OCH kunna bejaka en intuitiv impuls och byta spår om det känns rätt. Paradox. Men det kanske är det vi kommit hit för? En av många saker såklart. Att utforska just paradoxens kraft? Det kanske är en del av att verkligen vara människa? Att våga VARA här? Att kunna hålla space för alla ytterligheter och hitta sin unika blandning av alltihop?
Sluta fred med sig själv och livet. Och bejaka äventyret. Att bara vara här och se vad som händer. Prova olika. Låta sig själv vara allt det felbara och fantastiska som vi människor är. Och njuta av det… Stöket. Dramat. Tristessen. Stressen. Skörheten. Smärtan.
OCH SAMTIDIGT se och bejaka: Skönheten. Njutningen. Magin. Kärleken. Vänskapen. Allt det oändligt vackra med att vara människa på denna fantastiska planet.
Och det verkar som hela denna paradox händer i…
…NUET. Det berömda.
