Från mörker till ljus
Ojojoj, hörrni…What a ride!
Igår kväll skrev jag tre texter. Nu sitter jag här i mitt morgonsoliga arbetsrum, nyvaken, och skriver igen..
Det pågår liksom bara…Och det går upp och ner..Jag har verkligen rört mig mellan mörker och ljus dom senaste dagarna. Och veckorna.
Jag vill vara i ljuset. Jag vill tro att allt detta som händer är en nödvändig och i slutändan positiv metamorfos för vår värld, men det finns stunder när det inte känns så… När jag blir rädd för att det inte blir så. Rädd för att vi ska bli kidnappade av mörka krafter som drar nytta av att världen är nedstängd nu och sen inte ge människor tillbaka sin frihet när det är ’över’. Om det nånsin är det?
Eller rädd för att vi människor inte kommer klara att ta den här chansen, som jag ändå tror att det är. Nånting stort är ju på gång, folks, och jag har tagit del av ’båda sidor’; dom som tror att detta är ett försök till större kontroll av världen och dom som tror att detta är en gigantisk uppgradering för oss som mänsklighet. Jag balanserar på slak lina emellan.
Men, om jag då måste välja åt vilket håll jag ska luta så är det åt det ljusa. Så klart, vill jag skriva. Jag har ingen aning om var och hur detta startade. Så klart, vill jag skriva.. (Undrar om nån har det, och om det ens är viktigt att veta?) Jag vet bara vad jag kan ta del av för information och vad jag upplever från mitt perspektiv. Häruppe i Prästgår’n. Många tankar som snurrar. Många hål att ramla ner i. Men också en privilegierad möjlighet att göra något med den här tiden som jag fått.
Jag har i och för sig jobbat på som vanligt, på mitt halvtidsjobb, som Dans för hälsa-instruktör och projektledare för vår kommuns satsning på den fina metoden som hjälper så många tjejer runt om i Sverige nu att må bättre. Men det är ju också privilegierat, att i mitt yrke ha ett jobb just nu. Och att få gå nånstans och känna att jag gör nytta. Men resten av veckan är jag fortfarande frilansande sångerska och skådespelare och där frös ju några gig inne.. Så därför känner jag mig desto mer lyckligt lottad, för att jag vet att jag iallafall går runt och därför kan ta emot och njuta av den extra lediga tid jag fått. Tid att landa, tid att reflektera över vad jag verkligen vill skapa i mitt liv. Och vad jag vill hjälpa till att skapa i vår värld.
Vad vill jag bidra med? Hur vill jag använda min energi? Även från våra, till synes, begränsade perspektiv är jag övertygad om att vi alla kan göra något. Om det så är ’bara’ att förbli sanna mot oss själva och det vi känner i stunden. I denna utmanande tid tror jag detta är viktigare än nånsin. Och kanske en del av uppgraderingen? Att vi alla måste möta det vi har inom oss. Och våga sitta med det. Och låta det forsa igenom oss. All den där rädslan kan transformeras inom var och en av oss. Kanske är det det som är meningen? Att vi ska bli små energirenare allihop? ;)
Jag vill vara i ljuset, men världen är både mörker och ljus. VI har alla en skuggsida. Kanske är det vår kollektiva skuggsida som nu kommer fram för att mötas och helas? Om vi zoomar ut tillräckligt långt och struntar i dolda agendor, t.o.m.det specifika viruset, och bara ser på vad som händer inom oss alla nu. Under ytan.
Och allt det vackra! Det som direkt började hända överallt omkring oss. Mellan människor. I vår natur. Om vi bortser från all ekonomisk osäkerhet för en sekund, och alla konsekvenser som vi, ofrånkomligen, kommer behöva möta efter den här nedstängningen, så har jorden redan visat att hon mår bra av vår paus. Och så många av oss som är priviligierade nog att kunna sakta ner med henne, har också känt det. Vad kan vi använda det till?
Och vad kan vi göra just nu? Idag är det en solig lördag här i Film. Jag har påsklov från dansen och det nya lugnet har börjat lägga sig i mig. Dom senaste dagarna har varit en berg- och dalbanetur i mig, av känslor, från glädje, djup sorg som känns mer som om hela väldens sorg har gått igenom mig som en våg; vrede över den osanna bilden i media av, vad jag tror verkligen pågår, och över att holistiska lösningar undertrycks när så många behöver dom och liv står på spel… (inget nytt egentligen.. ;))...och så tillbaka till glädje och tacksamhet igen.
Nu sitter jag här i mitt fina och stökiga arbetsrum, med Stina bredvid och skriver för glatta livet. På golvet ligger kreativa inredningsprojekt och väntar. Där nere väntar fröer på att försås. Därute finns en trädgård att gräva i, att grunda mig i… Och så mycket annat. I sovrummet sitter min man och dricker te och väntar på mig.
Idag vill jag bara vara här, och vara i ljuset, bokstavligt och bildligt. Idag vill jag vara HÄR och NU. Och göra saker med händerna. Måla en stol. Plantera frön. Gräva i jorden. Prata med min fantastiska man. Vara närvarande där jag är. Vattna plantan jag vill ska växa. Bekräfta ljuset. Idag känns det möjligt och rätt.
Transmutera lite mer smärta till ljus. Det är det enda jag vet. Det enda jag egentligen kan göra just nu. Och så får jag lita på att jag får en que när det är dags att göra något annat.
Idag: Ljus.
Tacksam.
