Tankar från kanten

Vad är sanningen? I denna virvelstorm av information och desinformation. Finns det någon? Eller är det bara en massa berättelser?

Jag tror jag har en empats hjärta och en skeptikers hjärna. Och ibland känns det som om jag slits itu just nu. Det skaver. För min verklighet matchar inte riktigt ’Den stora berättelsen om Coronapandemin’. Jag har studerat livet ’lite från kanten’ i över tio är nu och jag har levt utan vanlig TV i lika många år.. Genom att söka information från andra, och många fler källor, har jag gradvis vaknat upp ur ’mainstreamförtrollningen’ och tar nu automatiskt allt som sägs och skrivs i vanlig massmedia med en stor skopa salt.

Och när jag tar del av cirkusen ’lite från sidan’ så blir det ganska fascinerande… Jag har stor respekt för alla som har en annan vinkel och som är rädda för själva viruset med allt vad det innebär. Speciellt utsatta grupper. Jag vill inte förminska det perspektivet. Men jag har samtidigt ett helt annat. Jag kan se röken och speglarna lite såhär från sidan och för mig tycks det så uppenbart att mycket av rädslan människor känner beror på mediakampanjen. Jag upplever inte att rädslan som väcks enbart är byggd på fakta. Och det gör mig ledsen och arg. Det känns som ett övergrepp på sårbara människor som bara vill vara trygga.

Och sen kommer det, ’från maskineriet’, lama råd om att ’hålla avstånd och tvätta händerna’. Utsatta grupper ska sitta i karantän utan någon fysisk kontakt med nära och kära. Mad allt vad det innebär av ensamhet, fysisk isolering och konsekvenserna av det. Ingenting som direkt stärker varken vår fysiska eller psykiska hälsa. Inte ett ord om kroppens egen kapacitet, som går att stärka. Inte ett ord om vad som stärker. Inte ett ord om hur just rädsla, stress och isolering försvagar immunförsvaret. I mina ögon är det ett stort svek mot världens medborgare. För jag vet att den kunskapen finns.

Men sveket är inte så förvånande med tanke på hur vårt samhälles syn på friskvård ser ut. Sjukvården; akutvård och kirurgi tex, är på många sätt fantastisk, det ser vi inte minst nu, när det gäller vård av de fall av COVID-19 som faktiskt blir allvarliga. Men hela systemet? Som ska värna om befolkningens hälsa? Skolmedicinen i stort lever fortfarande kvar i ett gammalt paradigm där människokroppen ses som en maskin med delar som kan bytas ut och symptom att trycka ner med kemikalier. Och det är, tyvärr, ett system kidnappat av profiten; av läkemedelsindustrin som ärligt talat tjänar miljarder på att befolkningen förblir sjuk och i behov av mediciner. Det är iallafall min bestämda uppfattning efter ganska omfattande studier av detta från många, trovärdiga källor, under många år.

Det systemet vill då såklart inte att tex en upptäckt som att ett protokoll med intravenös C-vitamin, hydrokortison och tiamin, som har hjälpt många patienter med svår blodförgiftning och lunginflammation, ska prövas på COVID-19-patienter i större skala? Tänk om det funkar? Då behövs ju inget framrushat vaccin att sälja på världen om ett år?

Jag vet ju inte om det faktiskt är så det förhåller sig, men empaten i mig får ont i kroppen bara jag tänker på att det finns så många beprövade, holistiska lösningar på de allvarliga problem vi nu möter, som helt enkelt förtrycks, nonchaleras eller t.o.m förlöjligas… Varför prövas inte seriösa, alternativa lösningar om de nu skulle kunna hjälpa våra mest utsatta, som myndigheter och sjukvård säger sig vilja hjälpa? Varför får profit och gamla dogmer gå före? Barnet i mig, som ser att Kejsaren är naken, förstår det bara inte.

Men jag vill inte vara i det rummet. Jag kan se att det jag beskriver verkar vara så det är, men jag vill inte fastna där. Jag vill se situationen klart, men inte fastna i mörkret. Jag vill belysa den med ljus. Jag vill stanna i ljuset och hålla visionen jag har för mänskligheten och världen tydlig. Jag vill att all den kunskap som faktiskt finns, men som fortfarande förtrycks av ett förlegat och profitinriktat system ska spridas till och användas av dem som behöver den. Inte bara inom sjukvården utan inom så många andra områden: matindustrin, industrijordbruket, kraftindustrin, skolsystemet och många fler. Det finns så mycket visdom, insikt och kunskap på den här planeten och det är dags att den blir fri och används för allas bästa.

Om jag hoppas på något i allt det här så är det att det här ’reningsbadet’ vi alla går igenom nu ska leda till att vi successivt får upp ögonen för det som verkligen fungerar och är hållbart och att skuggan som nu reser sig får ge vika. Att dom som har kunskapen vågar och orkar öppna munnen och fortsätta arbetet.

För ljuset och friheten.

Det är min bön idag.