Min sanning - den jag vill vara
Hej vackra medmänniskor! Jag har nåt jag behöver dela. Som jag velat dela med mig av länge. Iallafall halva förra året... Men jag har inte varit redo. Förrän nu. Så redo jag kan bli iallafall… ;) Jag har skrivit och skrivit och researchat och skrivit. Och det blev en lååång…essä... Vill du läsa blir jag glad och hoppas att du vill hänga på ända till slutet… :)
Jag skriver för att jag känner att jag behöver få uttrycka det här och min intention och vilja är att vara till hjälp. Jag ser en hel del rädsla, förvirring och sorg omkring mig och min upplevelse, efter allt jag undersökt det senaste året, är att det kanske inte skulle behöva vara riktigt så…? Perspektivet jag har hittat har gett nya glasögon, som jag upplever som ljusare. I mina ögon är det i längden ett mer befriande perspektiv och jag hoppas att det, när den kognitiva dissonansen börjar släppa, kan lindra rädsla och öppna ett fönster mot större tillit till Tillvaron och den egna, inre kraften vi alla har. Det är verkligen min önskan.
Jag behöver stå upp för min sanning och för det jag upplever som det mänskliga. Svårt men nödvändigt för mig om jag ska komma vidare och kunna skapa det jag vill skapa. Och jag tror det är viktigt att fler perspektiv får plats i något som jag upplever har blivit ett väldigt snävt offentligt samtal.
Rädslan tar stor plats just nu och yttrandefriheten kringskärs. Ingen bra idé, känner jag, om vi är intresserade av frihet och demokrati. Ingen bra idé om vi vill behålla vår kroppsliga och själsliga suveränitet och skapa ett mänskligt, kärleksfullt och sunt samhälle, som jag ser det. Ingen bra idé om vi vill må bra på djupet, inom oss, med varandra och i vår miljö.
Mitt perspektiv har sitt ursprung ur många källor. En är en tillvaro på över 10 år utan TV och en långsam frigörelse från massmedias smala bild av verkligheten. En annan är ett ständigt pågående inre arbete och en andlig grundsyn, med en ständigt växande tillit till naturen och min egen kropps läkeförmåga. På vägen har jag samlat på mig en stor mängd ’mentorer’ av många olika slag; kloka, modiga och kunniga pionjärer inom holistisk hälsa, medicin, forskning inom kvantfysik och medvetande, andlighet och mycket mer. Yrkesmänniskor som under den här tiden varit som fyrar i mörkret och lett mig vidare till nya insikter och andra inspirerande bekantskaper.
Mitt perspektiv på världsläget grundar sig på nu över 10 månader i en tunnel som blev en kokong; där förberedelsen för att bli fjäril och sprida mina vingar har tagit mig på en berg och dalbana av research, kognitiv dissonans, känslovågor och kritiskt tänkande. Upp och ner; igenom lager efter lager. Integrera och 'alkemisera'. Under det gångna året har jag, parallellt med mitt yrkesarbete, ömsom kastat mig huvudstupa in i research från många olika källor och ömsom ner i trädgårdslandet, in i meditation eller ett kreativt projekt för att vibrera upp mig. En inre dans med förnuft och känsla; logik och intuition. 2020. Det mörkaste och ljusaste, märkligaste, vackraste och viktigaste året nånsin… Som slutade med en Jupiter-Saturnus-konjunktion på självaste Vintersolståndet; en gigantisk portal in i Vattumannens tidsålder och Det Stora Uppvaknandet. För allt är ju en paradox. Samtidigt som det gångna året varit väldigt utmanande för de flesta och obeskrivligt svårt för vissa, så har det också, för många, varit oväntat ljust och utvecklande mitt i det mörka. Och på ett högre plan tror jag att detta är precis det vi behöver gå igenom för att vakna, och från den nivån är allt precis som det ska.
Men här, i vår nuvarande dimension, känner jag att det ändå finns egna sanningar att stå upp för och handlingar att utföra. Vi har alla vår unika uppgift och en av mina verkar vara att titta på dramat lite från kanten, vända på stenar och ifrågasätta. Inte helt bekvämt, men det känns inte som jag kommer undan. Det verkar vara den väg min själ vill att jag ska ta.
Så nu står jag här, i början av detta nya år: 2021 och känner att jag har landat såpass mycket i det jag undersökt, att det är dags att dela med mig. Och samtidigt vara medveten om att det finns oändligt många perspektiv, att allt ständigt förändras och att det alltid finns mer att lära, förstå och omvärdera.
Till att börja med vill jag verkligen understryka att jag inte på något sätt förnekar att människor blir sjuka i allt det som pågår. Av något. Det är uppenbart. Och vissa allvarligt. Och jag är medveten om det kritiska läget på många av våra IVA, sjukhuspersonalens heroiska insatser och människors rädsla. Det är just därför jag behöver uttrycka det här. För mig är frågan mer hur vårt samhälle, och världssamfundet, på högre nivå väljer att hantera situationen och den information som potentiellt skulle kunna hjälpa? Jag tänker särskilt på länder som valt att använda lockdowns och masktvång, men också på masstestandet, censurens utbredande, restriktioner, nyhetsapporteringen och undanhållandet av vissa verkningsfulla behandlingsprotokoll som pågår även här. Samtidigt som sunt förnuft, oliktänkande röster och oberoende forskning har blivit allt sällsyntare i massmedia och det offentliga rummet. Vad hände med yttrandefrihet, demokrati och kroppslig suveränitet? Varför detta förtryckande av relevant och oberoende information från många olika, professionella källor som skulle kunna vara till hjälp, har jag stilla (och ibland inte så stilla) undrat? Om vi nu står inför ett sånt gigantiskt hot och medborgarnas liv är det viktigaste?
Denna känsla, och dessa frågor, har skavt i mig ända sen ’kampanjen’ rullades ut i mars. Där den nya åkomman förbryllande snabbt blev försedd med passande namn och banners dök upp på alla officiella hemsidor några veckor efter det s.k. ’utbrottets’ proklamerande. Sen dess har jag gjort mitt bästa för att försöka förstå vad som egentligen händer, eftersom jag (och många andra visar det sig) upplever att det är något som skaver. Och jag känner att lite logik och sunt förnuft belyser ett visst glapp mellan den ’officiella historien’ och det som skymtar bakom; i siffror och vittnesmål som berättar en annan historia.
Vad jag nu vill göra är att försöka beskriva vad som förbryllar mig och presentera ett annat perspektiv än det rådande. Jag vill inte bidra till polariseringen och påstå att jag har ’rätt’ och nån annan ’fel’. Inte heller vill jag starta ’debatt’. Det jag vill är att dela en annan vinkel, väcka nyfikenhet och tankar. Kanske inspirera till egen research? (I texten finns länkar till en del av mina källor)
(Här vill jag kort pausa och tacka dig för att du läst ända hit. Vi har nu kommit fram till mitten där det blir lite mer 'rakt på sak'… Men håll uut, det vänder! ;)
Min undran är helt enkelt: OM detta verkligen är en riktigt pandemi, om våra makthavare enbart är intresserade av sina befolkningars hälsa; av att rädda liv och minimera lidande, och om massmedia ger oss en bred och 'rättvisande' bild med plats för många röster; hur kommer det sig då att:
…många av de behandlingsformer som tusentals läkare runt om i världen, med stor framgång, använt, lindrat symptom och räddat liv med, undanhålls allmänheten? När IVA nu har varit så hårt belastat? Hur kommer det sig att dessa modiga läkare och vårdpersonal tystas, censureras, och i vissa fall, riskerar att mista både jobb och läkarlegitimation? För att de följer sin läkared och gör sitt jobb? Se gärna World Doctors Alliance, grundat av bl.a professor Dolores Cahill, molekulärbiolog och immunolog, som jag träffade på en manifestation i Stockholm i oktober.(Ett veritabelt kraftpaket och en otroligt vänlig, irländsk själ, som dessutom ville vara med på bild..;) Eller The Great Barrington Declaration, en petition hittills signerad av över 40 000 läkare, över 13 000 forskare, epidemiologer mm och över 700 000 oroade medborgare världen över.
Jag undrar verkligen varför vi inte får reda på att betydligt färre antagligen skulle behövt bli allvarligt sjuka eller dö i denna åkomma? Varför har det inte pratats mer om att vi verkar kunna stärka vårt immunförsvar på flera sätt? T.ex genom att bl.a. höja vår D-vitaminnivå med D3 + Zink? Och också kombinera det med bra C-vitamin/aksorbinsyra (gärna liposomalt eller syranerutralt)? Andra bra tillskott, som ökar upptagningen av D-vitamin är magnesium och K2, enligt min research, liksom den synergistiska effekten mellan det naturliga tillskottet quercetin och C-vitamin. Tänk om befolkningen fick reda på att liv räddas med Ivermectin, som tillsammans med bl.a. C-vitamin, D-vitamin, quercetin och zink också ingår i MATH+ -protokollet, utformat av bl.a. läkaren Dr Paul Marik. Dr Marik är, tillsammans med bl.a. Dr Pierre Kory grundare till FLCCC Alliance, en grupp läkare/forskare som arbetar hårt för att ta fram effektiva behandlingar sprida informationen om Ivermectin, bl.a genom att vittna i senaten.
På sin blogg berättar också den svenske narkosläkaren Sture Blomberg om hur han bidrog till att rädda livet på sin 81-åriga syster med just Dr Mariks protokoll med bl.a högdos C-vitamin intravenöst + tiamin och hydrikortison. Hans syster, boende i USA, insjuknade med Covid i mars och läget var mycket kritiskt tills C-vitaminprotokollet sattes in, därefter gick tillfrisknandet fort. Och enligt honom och många andra som använt protokollet är det väldigt säkert.
Andra läkare, t.ex Americas Frontline Doctors har också använt (den nu misskrediterade) behandlingen med Hydrochlorlorochine + zink, enligt dem med stor framgång. Detta protokoll verkar fungera bäst som förebyggande och som tidig behandling. Rätt dos och kombinationen med zink verkar vara avgörande. Hydrochlorochinet fungerar tydligen som en jonofor som, enkelt uttryckt, hjälper zink att korsa cellmembranet. En annan jonofor är quercetin i MATH+-protokollet.
Och det finns fler behandlingar, som tillsammans med redan använda protokoll kanske skulle kunna göra hela skillnaden, om vi bara gav det en chans? Tänk om massor av allvarliga fall i våra s.k. riskgrupper kunnat undvikas genom att använda de förebyggande protokoll som tagits fram, t.ex att höja D-vitaminnivån, som verkar vara en gemensam faktor för de mest utsatta?
För mig har den här kunskapen om kosttillskott inneburit att jag ända sen i senvintras känt att jag, utöver min grundsyn på livet och på hälsa, haft något konkret (förutom meditation, kramar, frisk luft och annat) att göra för att ’boosta’ mitt immunförsvar och det i sin tur har gett mig en känsla av lugn, tillit och frihet som jag unnar alla! (Och som jag personligen tror är mycket bättre för hälsan än både ’social distansering’ och masker tex. :)
…hur kommer det sig då att: Statistik nu visar att den totala dödligheten i Sverige förra året inte verkar ha varit högre än ett år med en tuff influensa, som 1993? Och med justering för befolkningsökningen blir det t.om. en lägre procent för 2020 (1,1 % 1993, mot 0,9 % förra året) Varje dödsfall är tragiskt, oavsett orsak, och siffror kan låta okänsliga, men kanske är de ibland nödvändiga för att göra saker tydliga? Statistik visar nu också att den genomsnittliga dödligheten i världen ligger på under 0,2 %, alltså en överlevnad på över 99%, enligt Stanfordprofessorn John Ioannidis analys för WHO. Även den svenske läkaren Sebastian Rushworth, som har jobbat på Södersjukhusets Akutmottagning under hela ’pandemin’, har skrivit om detta i sin blogg. Och frågan blir då, hur det än låter i media; visar siffrorna verkligen på en katastrofal pandemi, som berättigar de drastiska åtgärder som görs och som nu får katastrofala följder för oerhört många människor runt om i världen? Är detta verkligen rimligt?
…hur kommer det sig då att: Social distansering, lockdowns och allmän maskanvändning plötsligt blev utrullade över världen i en aldrig tidigare skådad omfattning, när dessa extrema åtgärder aldrig tidigare ansetts verkningsfulla vid en epidemi? Och detta bl.a. baserat på en beräkningsmodell över förväntad dödlighet från Imperial College som visade sig vara totalt fel? Och hur kom det sig att maskanvändning i många länder infördes lagom till sommaren när kurvorna redan vänt neråt, påpekat av bl.a Ivor Cummins, en biokemisk ingenjör, komplex problemlösare, numera föreläsare i grundorsaker till kronisk ohälsa, som varit en av förnuftets röster under denna tid med sina pedagogiska ’miniföreläsningar’ om läget baserade på statistik. Även oberoende, seriös, forskning verkar visa att åtgärder som maskanvändning gör obefintlig skillnad, men desto större skada? Inte bara på den fysiska hälsan utan på den mentala och neurologiska utvecklingen hos barn som, om detta får fortsätta, växer upp i en värld utan leenden… Och att den ’asymtomatiska spridningen är ’mycket ovanlig’ eller t.o.m. nästan obefintlig? Men trots detta har de extrema åtgärderna fortsatt runt om i världen och t.o.m hårdnat trots ologik, brist på tydliga resultat och de förödande negativa följderna. Efter snart ett år med lockdowns på vissa ställen börjar de katastrofala effekterna bli väldigt tydliga; med enorm arbetslöshet, ekonomisk kris, missbruk, utbredd isolering, depression, och en ökande självmordsstatistik. Och här i vårt land; Hela branscher (särskilt min älskade kultur- och nöjesbranch) och massor av egenföretagare som, i princip, har blivit belagda med näringsförbud?
Och min stilla undran: Tror vi på riktigt att ett s.k. ’nytt normal’ med 2 meters avstånd mellan människor, masker, isolering, nedstängda verksamheter, reserestriktioner och tvångsvaccinering är vägen framåt för mänskligheten…? (När det dessutom inte verkar finnas någon anledning enligt punkterna ovan?) Tror vi verkligen att dessa totalitära åtgärder, och ett evigt ’virusundvikande’ kommer fungera i längden om vi vill ha friska samhällen och friska invånare, eller ligger det kanske något helt annat bakom? Hur kan länder som t.ex. Storbritannien, Australien, Kanada och de flesta stater i USA nu, i princip, fungera som polisstater. Som enligt vissa följer Albert Bidermans ’Chart of coercion’; som beskriver hur tvång och ’obetingad lydnad’ fungerar…Den omfattande och väl researchade hemsidan evidencenotfear.com, sammanställd av engagerade medborgare i Storbrittanien, sammanfattar läget rätt bra, tror jag. En annan intelligent, och väldigt brittisk röst, är ’the old man in a chair’; Dr Vernon Coleman.
Ja, hur kan dessa extrema åtgärder berättigas? För en åkomma som många knappt märker att dom har, de flesta klarar bra, som går att förebygga hos mer utsatta och, framgångsrikt, behandla med flera nu beprövade protokoll om det skulle bli allvarligt trots förebyggande åtgärder? (Och som därför inte skulle behöva belasta sjukvården som den gör nu?)
…hur kommer det sig då att: Just när vi egentligen, enligt statistik och klassisk epidemiologi, verkade vara igenom puckeln på pandemin, sades ’smittan öka’? Denna ’smittökning’ som verkar grundas mer på ökad testning, av friska som sjuka, och skriverier i pressen om ’en andra våg’, fick ny fart på rädslan. Denna ’andra våg’, som enligt Ivor Cummins m.fl. är naturligt och helt enkelt hänger ihop med årstiden, även kallad ’starten på förkylnings- och influensasäsongen’. Kommer varje år. Inga konstigheter. Men tydligen inte i år…? Och allt detta bygger på och drivs nu vidare av ett högst otillförlitligt test; PCR-testet, som tydligen inte var avsett för denna typ av diagnostisering, enligt uppfinnaren själv; nobelpristagaren Kary Mullis. Ett test som jag gissar nog inte heller var tänkt att användas på ’asymptomatiska bärare (= friska människor?). Detta test, som nu bl.a. har granskats och helt dömts ut av 22 oberoende forskare i Corman-Drosten-review och kraftigt ifrågasätts på fler och fler håll i världen, fortsätter att användas och driver upp antalet ’fall’ som sen proklameras av massmedia. Detta test som enligt Corman-Drosten-review kan ge upp till 97 % felaktiga positiva resultat, beroende på hur många cykler som görs på det genetiska material som testas. Med andra ord kan nästan vem helst, sjuk som frisk, testa positivt. En redan passerad, vanlig förkylning, kan tydligen ge utslag. Så det som driver narrativet från regerings- och mediahåll verkar vara en ’test-demi’? Och nu har WHO (den 20 januari!) precis skärpt sin information till medicinsk personal som genomför testerna, vilket skulle kunna innebära att ’smittspridningen’ framöver börjar minska avsevärt? Varför, kan man återigen undra?
…hur kommer det sig då att: Massmedia, som ska fungera som den tredje stadsmakten, stå för kritiskt undersökande och ge allmänheten en bred bild av det rådande läget istället verkar inriktade på att sprida ’information’ som förstärker rädslan? Detta blir extra bekymmersamt med tanke på nocebo-effekten, alltså motsatsen till placebo, här förklarad av stamcellsforskaren Dr Bruce Lipton. Och hur kommer det sig att censuren av oberoende röster är större än någonsin, i både massmedia och på sociala medier? I vilket val röstade vi fram att gigantiska digitala plattformar som Google, Facebook, Instagram och Twitter, tillsammans med s.k. ’oberoende faktacheckare’ (= avlönade faktacheckare, av vem är frågan?) skulle bli domare över ’sant’ och ’falskt’, ’rätt’ och ’fel’? När bannlystes kritiskt tänkande och det öppna samtalet från det offentliga rummet? När blev den här åkomman en sorts ’åskådning’, där man ser kritiskt tänkande som ’kätteri’ i stil med inkvisitionen? Och där man i vissa totalitära länder nu anger sina grannar? I mina ögon är ett bokbål ett bokbål, vare sig det sker fysiskt eller digitalt. Hur går det ihop, i länder som säger sig vara fria demokratier som värnar yttrandefriheten?
…hur kommer det sig då att: Det finns mycket som tyder på att många aktörer som nu har ledande roller i ’dramat’ verkar ha varit inblandade i skeenden som föregår detta ’oförutsedda utbrott’, eller har intressekonflikter och vinstintressen relaterade till den pågående krisen? Hur är det med pappersspåret som knyter, chefen för NIHID, Dr Antony Fauci, till gain-of-function-forskning på Coronavirus så tidigt som i början av 2000-talet, enligt Dr Martin i filmen ’Plandemic - an indoctornation’. Dr David E Martin; bl.a. grundare av M-CAM, ledare inom innovativ finans och handel med immateriella tillgångar, författare och föreläsare, är en man som är noggrann med sina fakta. Se gärna filmen, där filmaren Mikki Willis passar på att fakta-checka ’faktacheckarna’…
Eller hur var det med vad som nu ser ut som ’repetitionen’ av ’pandemin’ hösten 2019 i Event 201, med många högaktuella aktörer som Johns Hopkins University, Bill & Melinda Gates Foundation och World Economic Forum med sin högaktuella fras ’The Great Reset’ som dyker upp lite varstans just nu? Här en djupdykning i vad som skulle kunna ligga bakom den nuvarande globala situation, med Cathrine Austen Fitts, erfaren investment banker och fd tjänsteman inom den amerikanska administrationen. Konspirationsteorier’? Ja, inte vet jag…men nåt är det iallafall…
…hur kommer det sig då att: Vi, trots att denna åkomma sägs bero på ett virus, ingenstans beter oss varken på ett sätt som verkar varit brukligt vid tidigare virusepidemier eller lyssnar på vad den senaste virusforskningen visar? Vad hände med ’två veckors restriktioner för att platta ut kurvan och hjälpa vården att klara en eventuell anstormning’? (’Två veckor’ blev 10 månader och en snabbt framarbetad och framröstad ’tillfällig’ pandemilag, lagom till juluppehållet…) Vad hände med ’naturlig flockimmunitet’, som Dr Michael Yeadon, f.d. chefsforskare på Pfizer, bl.a. pratar om i den här filmen? Som vi enligt många initierade röster redan uppnått och som inte alltid visar sig genom antikroppar utan kanske via vårt medfödda och adaptiva immunsystem, här förklarat av läkaren och forskaren Dr Zach Bush MD? Och enligt väldigt ny forskning: Hur kan vi ens prata om att ’få kontroll’ på ett virus när vår arvsmassa till ca 50 % är uppbyggd av virus? När det, enligt den här forskningsstudien finns ofattbara mängder virus i luften, liksom i vattnet och i jorden? När det visar sig att virus inte behöver människor och flygplan för att ta sig runt jordklotet utan gör det alldeles på egen hand tex med hjälp av luftpartiklar av storleken 2,5 ppm? När det visar sig att vi inte ens skulle kunnat existera utan bl.a. virus? När vårt blodomlopp, enligt Dr Bush, innehåller ca en triljon (!) olika virus? Hur kan då ett litet virus bli fienden och plötsligt få oss att anamma helt onaturliga, ovetenskapliga och ohälsosamma beteenden, stänga hela länder med kraschade ekonomier och misär som följd? Är det ens klokt att försöka skydda sig mot något som varit en förutsättning för livets evolution på jorden? Något som istället verkar fungera som den ’senaste programuppdateringen’ för vår fortlevnad? Tänk om vi istället skulle skyddat och stärkt de mest utsatta tills vi vetat vad som gällde och sen arbetat med och i naturen istället för att, enligt den gamla uttjänta modellen, föra krig mot henne? Istället ’avgifta’ och stärka befolkningen så att vi kan bejaka uppdateringen och de hälsobefrämjande effekter som kommer av samvaro och det sunda utbytet av mikroflora som sker när vi människor får mötas på ett naturligt sätt? Umgås, dela måltider, kramas, träffa våra barnbarn; leva helt enkelt?
…hur kommer det sig då att: Alla nu sägs behöva ett snabbframtaget, experimentellt s.k. ’vaccin’ för ett coronavirus som svarar på flera fungerande behandlingsprotokoll och har en överlevnad på över 99 %? Varför denna enorma push för att ta fram en produkt som inte skulle behövas om tillgängliga resurser användes, som enligt t.ex Pfizer brukar ta mellan 10 och 15 år att framställa och som kanske inte ens gör det den förväntas göra?
Många skeptiska röster har redan höjts. T.ex. har Dr Mike Yeadon och Dr Wolfgang Wodarg, lungspecialist och epidemiolog, lämnat in en petition om att stoppa alla ’C-’vaccin’ pga frågetecken kring säkerheten. Läkare som Dr Zach Bush, Dr Palevsky, Dr Christiane Northrup liksom Prof. Cahill och många andra läkare och forskare, är mycket kritiska. Även Americas Frontline Doctors har gjort en sammanställning över riskerna de ser. Några anledningar till invändningarna är bl.a. att: Tidigare corona-vaccin inte har lyckats, den vanliga djurförsöksfasen har hoppats över, kända komplikationer redan upptäckts (på kortare sikt risk t.ex. för anafylaktisk chock), okända komplikationer på lång sikt befaras (t.ex risk för autoimmuna sjukdomar), studierna inte visat att det stoppar smitta och potentiell risk för sterilitet hos kvinnor befaras. Dessutom använder både Modernas och Pfizers produkter en ny mRNA-teknik med lipida nanopartiklar som aldrig förr använts på människan, vilket, enligt kritiska röster, gör att de inte ens kan kallas vaccin, och skulle potentiellt kunna innebära ett gigantiskt genetiskt experiment med mänskligheten, alltså ett ’genocin’. Enligt de största kritikerna finns ännu fler anledningar till skepsis och en av dem förklaras här av Dr Carrie Madej.
För mig är det fullständigt självklart med kroppslig suveränitet och informerat medgivande; alltså att endast jag bestämmer vad som görs med min kropp. Det innebär att vi har rätt till full information om både fördelar och risker med en eventuell behandling, deltagande i ett experiment, eller, i detta fall, injicerandet av ett helt nytt s.k. ’vaccin’. Denna rätt är fastställd i ’Nürnbergkoden’ från 1947. Men med tanke på detta s.k. ’vaccins’ experimentella och oprövade natur anser jag inte att Nürnbergkoden efterföljs.
Läser vi företagens egen information säger de självklart att deras produkter är ’säkra och effektiva’, men hur kan vi veta det, med tanke på ’vaccinens’ experimentella natur, den korta tid som lagts ner och det faktum att deras egna studier inte granskats av oberoende forskare. Potentiellt skulle alltså riskerna med dessa ’vaccin’, på längre sikt, kunna visa sig överstiga riskerna med åkomman de ska skydda ifrån…?
Jag är medveten om att några kanske redan fått ’vaccinet’ och är glada för det och jag hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra! Jag förstår också att många längtar efter att få det eftersom myndigheter och massmedia framställer det som den enda möjliga vägen ’tillbaka till normalitet’. ’Vi gör det inte för vår egen skull’, utan för det ’allmännas bästa’… Jag har respekt för, och förstår att det kan kännas så, eftersom det officiella narrativet skapar den bilden, men undrar; är det verkligen den hälsosammaste vägen framåt för mänskligheten? Är det värt de eventuella riskerna det skulle kunna innebära när det ser ut som om vi skulle kunna ta oss igenom detta ändå, med all den samlade kunskap om förebyggande och behandlande åtgärder som finns?
Oavsett var vi står i den här frågan så tror jag, som sagt, på det fria valet och tycker att alla ska få välja själva, vilket inte verkar helt självklart om man följer rapporteringen? Situationen har utmålats, av vissa, så att ’vaccinet’ kan komma att kopplas ihop med ett eventuellt ’certifikat’ som sen krävs för att kunna resa och röra sig fritt. Är det verkligen ett demokratiskt samhälle om det fråntar oss möjligheten att bestämma vad som sker med vår kropp? Är det ett sånt samhälle vi vill ha? Frågan är laddad, men min enda önskan med att dela det här är att alla ska kunna göra ett informerat val.
Kanske kan allt detta jag just delat kännas lite tungt att ta in, speciellt om tankarna är nya? Jag förstår verkligen det, men vad händer om vi börjar lägga pusslet med de olika bitarna jag pekat på, hur blir bilden då? Känns den rådande massmediaberättelsen trovärdig? Om, jag säger om, det skulle ligga något i perspektivet jag presenterar, vad skulle det innebära? Och om vi visste att vi faktiskt kan förebygga och avhjälpa allvarliga symptom och följder med båda vitaminer och mineraler och olika medicinska protokoll, skulle vi behöva se varandra som potentiella ’smitthärdar’ och vara rädda för varandra då eller skulle vi våga krama vår kompis nästa gång vi träffas? Förutsatt att de fungerande medicinska protokollen fanns tillgängliga för alla och gick att sätta in tidigt om någon skulle bli sjuk? Om vi prövar dessa glasögon en stund och genom dem tittar på alla märkliga restriktioner, skyltar och plexiglasskivor i affärerna, skulle vi kunna se det absurda i alltihop då? Känns den rådande ’berättelsen’ då kanhända mer som vidskepelse än vetenskap?
Om vi dessutom betänker att rädsla och stress verkligen sänker immunförsvaret och att vår hälsa är så tätt sammanlänkad med gemenskap, leenden, skratt, kroppskontakt och kramar kanske det är värt att släppa in tanken att vi faktiskt mår bättre, och lättare håller oss friska, tillsammans; i naturligt, avspänt umgänge med andra? Något som forskningen också visar och Lynne McTaggards utvecklar så fint i sin bok ’The Bond’. Och lägger vi till den nya forskningen om att vi delar habitat med mikroorganismerna; att virus, bakterier, svampar och parasiter är förutsättningen för liv, även vårt, på planeten, hur känns det då? Att de faktiskt är våra vänner när vår kropp är i hyfsad balans? Och att vi genom det perspektivet kan ta in möjligheten att det vi nu försöker utplåna och hålla på avstånd är en del av oss själva? Och det faktum att vissa faktiskt ändå kan bli väldigt sjuka av det som går runt i världen just nu kanske mer har att göra med underliggande obalanser och större toxicitet i just den personens inre, och yttre, ’terräng’ eller miljö? Inre faktorer som underliggande sjukdomar (t.ex. metabola), medicinska kemikalier, stressande tankar, rädsla och isolering och yttre som t.ex miljögifter och EMF-strålning? Och att dessa faktorer går att göra nånting åt?
Den världsbild jag har skapat genom åren, och som har förstärkts av alla mina studier och möten med fantastiska ’mentorer’ det gångna året, har verkligen befriat mig. Den har gett mig en tillit till naturen, min kropp, och min förmåga att påverka min egen hälsa. Den tilliten och friheten är något jag önskar alla!
I den världsbilden ingår också en övertygelse om att vi är eviga själar på en lång resa genom evigheten, tillfälligt fokuserade i en fysisk kropp i detta ögonblick på just denna planet. Den har befriat mig från rädslan för döden och gett mig ett större perspektiv på det vi gör för att hålla oss vid liv. Hur mycket liv är vi beredda att ge upp bara för att undvika att dö? Hur mycket frihet? Självbestämmande? Yttrandefrihet? Livsglädje? Närhet? Samvaro? För mig är svaret självklart.
Vid en första anblick kan bilden jag målat upp av vad jag tror egentligen pågår kanske verka mörk och lite utmanade… Det sista jag vill är att bidra med mer rädsla, genom att komma med ännu ett ’rädslonarrativ’ att fastna i, men jag tror första steget till att förlösa något är att möta det och inte ducka, hur jobbigt det än kan kännas till en början. Jag tror inte att vi kan läka något vi inte är beredda att se och känna. Så hur smärtsamt det än är så tror jag vi måste igenom för att kunna transformeras, utan att fastna i ’rädsloenergin’. Nästa steg är att fokusera på det vi vill skapa och ge vår energi till det.
Genom allt jag sett, hört och läst tror jag att det är något mycket djupare och större än en ’pandemi’ som pågår. På ett djupare plan tror jag det är ett ’val’ vi gjort som mänsklighet. Som ett sätt att väcka oss själva och möta vår skuggsida; vårt kollektiva undermedvetna, som nu accelererar för att komma upp till ytan och förlösas: En stor ’detox’.
Alltihop är en paradox. För samtidigt som jag har insett allt det jag just skrivit om, så ser jag också att hela denna situation har väckt oss och inneburit en massa ’välsignelser i förklädnad’. För just på grund av alla restriktioner och att så mycket vi brukade ta för givet har ’tagits ifrån oss’, har vi börjat inse vad vi betyder för varandra. Vi kanske behövde klistermärken i golvet och 2 meters avstånd för att verkligen få syn på varandra? Självisolering för att få tid och mod att våga möta oss själva? Genom att bli fråntagna det vi tagit för givet börjar vi uppskatta det vi har. Det är som om allt detta är Den Stora Väckarklockan för mänskligheten. Nästa steg är kanske att fråga oss själva vad vi faktiskt vill skapa, om vi kunde välja?
Vilken sorts värld vill vi ha att lämna över till våra barn och barnbarn? En värld där vi till slut ger upp vår frihet och vår möjlighet att vara människa? Där rädsla, separation, kontroll och avhumanisering råder? Eller en där vi möts i våra hjärtan och ser bortom allt det där som tycks skilja oss åt? En värld där vi är fria varelser, med fokus på att leva istället för att försöka låta bli att dö; med frihet att skapa våra liv i samklang med naturen och varandra; med födelse och död i ett naturligt kretslopp? En värld där vi ser oss själva som en del av bioterrängen; vän med alla virus, bakterier, svampar och parasiter som vi delar habitat med och som är en förutsättning för vår överlevnad under förutsättning att vi inte förgiftar naturen och oss själva? En värld där fysisk närhet, kärlek och tolerans är lika självklara som ren luft, ren jord, ren mat och rent vatten eftersom vi inser att alla dessa faktorer är delar av oss och helt livsnödvändiga?
För mig har varningsklockorna redan börjar ringa. Vill vi behålla vår frihet och plats för det mänskliga tror jag det är dags för oss gräsrötter att bli alerta nu, våga tänka själva, och fundera över var gränsen går. Och när den överskrids, våga reagera och ifrågasätta våra styrande, även här i ’trygga’ Sverige: Börja skilja på vad som är ’restriktioner’ och vad som faktiskt är brott mot grundlagar. Börja titta på vad vår nya ’tillfälliga pandemilag’ faktiskt kan innebära och uppmärksamma de brott mot mänskliga rättigheter som begås varje dag, av makthavare världen över i ’pandemins’ namn.
Vända världen rätt. Jag tror vi behöver hjälpa varandra med det, för det här är nytt territorium. Jag hoppas, och tror, att mänskligheten vaknar och drar en gräns i sanden innan det går för långt. Säger nej. Tar personligt ansvar för det oförlösta och mörka vi alla bär inom oss, som vi ser återspeglat i världsläget. Tar ansvar i det lilla för att läka det stora. När vi vågar möta det mörka, i oss själva och världen, och transformerar det till ljus, så helar vi båda. Och kan börja berätta en ny historia, bortom rädsla och kontroll.
Jag vet att allt detta låter helt osannolikt för många och jag förstår det. Jag vet också att vi inte kan förändra någon annans uppfattning om något.
Men vi kan inspirera. Dela med oss av våra insikter. Så frön. Och om jordmånen i någon annan är redo så kanske det gror? Och är den inte det, så är det också ok. Om inget av detta klingar sant för dig är det bara att släppa och gå vidare och göra val som känns sanna för dig.
Jag kan inte säga att det är så här, även om jag kan hänvisa till många seriösa källor som övertygat mig. Men det här är, just idag, min sanning. Och är det något av det jag skrivit som väcker något i dig så uppmuntrar jag dig att söka vidare själv och bilda dig en egen uppfattning. Jag har många länkar till källor och jag bidrar gärna med fler om nån är nyfiken.
Hur det än är så behövde jag dela mitt perspektiv. Jag behöver få ha en röst och dela mina farhågor för att känna att jag gjort vad jag kan för den värld jag vill hjälpa till att skapa. Jag behövde få skriva ner allt det som gjort mig rädd, för att förlösa det. Jag behövde också möta det som kanske är min största rädsla; att dela min sanning, medveten om att den går på tvärs mot det ’allmänt accepterade’ just nu, och riskera att bli förkastad. Jag har tvekat länge, men nu måste jag dela med mig för att kunna ta mig igenom och bortom, för att kunna se mig själv i ögonen: Hitta ljuset som jag vet finns där och göra mitt bästa för att sprida det.
Det är den jag vill vara.
För jag tror på oss människor och vår förmåga att leva vår fulla potential; i kärlek, närvaro och sårbarhet, i samklang med denna magiskt vackra planet vi fått att förvalta.
Vi har redan börjat resan.
Med kärlek,
Anna Widing
Film Kyrkby, 29 januari 2021
Länkar till källor i texten
23 https://www.greenmedinfo.com/blog/masks-dont-work-review-science-relevant-covid-19-social-policy-0
Övriga länkar:
New Earth University White paper
New Earth University Pandemic Brief
The Corbett report – The future of Vaccines
The Corona crisis in 6 minutes
Comments